jag hade inte tänkt...

sitter och tittar på bilden på dig.
på bilden och på ditt leende.
kan du ana hur mycket jag älskar dig?
eller är det här kanske en olycklig kärlek?
jag älskar dig.
jättemycket.
ibland tänker jag på om jag borde berätta.
men för det mesta säger jag inget alls.
alldeles för rädd för att förlora dig.
det finns inget liv utan dig.
så jag ber dig.
gå aldrig.
lämna mig aldrig snälla fina rara underbara.
jag överlever inte utan dig.
kan du förstår det när jag säger det?
eller ja, jag menar.
kan du förstår det den dag då jag berättar det?
att jag har inget liv utan dig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0